keeshond

 

 

 

Den långhåriga spetshunden keeshond blir lätt familjens kelgris, men passar också bra som vakthund. Den behändiga storleken och friska karaktären gör att många väljer en keeshond som den ultimata sällskapshunden.

 

Historia

Det finns en unik historia kring keeshondens ursprung, som utspelar sig under franska revolutionen. Partisanerna i Holland hade en ledare vid namn Kees de Gyselaer. Bortsett från sitt engagemang för politiken var Kees en stor hundälskare. Själv hade han en trogen följeslagare som också fick namnet Kees. Hunden Kees blev, tillsammans med sin husse, en symbol för partisanernas kamp. Rasen keeshond blev mycket riktigt uppkallad efter just denna hund.

 

Rasen importeras till England i början av 1900-talet. Den första rasklubben bildades 1925 och hette då Dutch Barge Dog Club, namnet syftade på att den holländska hunden ofta användes som pråmhund. Redan året därpå ändrades namnet till Keeshond Club.

 

År 1957 var första gången som en keeshond vann Best-in-Show på den anrika utställningsarenan Cruft´s. Det ledde till att intresset för rasen ökade avsevärt och sedan dess har rasen fått många förespråkare och uppfödare. Det var också på 1950-talet som rasen första gången kom till Sverige.

 

Rent genetiskt är keeshonden släkt med övriga varianter av tyska spetsar, som i sin tur har sitt ursprung från Mellaneuropas äldsta hundtyper. De andra raserna av tyska spetsar är exempelvis grosspitz, mittelspitz, pomeranian och kleinspitz. I flera länder kallar man även keeshond för wolfspitz.

 

Egenskaper och mentalitet

En keeshond tycker om att ligga i en vrå och spana över omgivningarna. Den utmärkta hörseln gör keeshond till en uppmärksam vakthund. Det är en frisk ras som ofta har förmånen att nå, en för hundar, tämligen hög ålder. Keeshondens temperament beskrivs ofta som jämnt och behagligt. Även om hunden gärna blir hela familjens kelgris, så är det inte ovanligt att den allra mest tyr sig till en enda person. Det är en perfekt familjehund som är anpassade för sällskap, lydnad och spårning. De saknar intresse för jakt.

 

Storlek

En keeshond är en medelstor hund. Hanhundarna har vanligtvis en mankhöjd någonstans mellan 43 och 55 cm. Tikarna är vanligen lika stora, eller annars något mindre. Medelhöjden till manken är ca 49 cm.

 

Pälsvård

En vacker och välskött keeshond behöver omsorgsfull pälsvård. Gärna en regelbunden borstning med en lite hårdare borste som kan förhindra att tovor och trassel uppstår. Det är bra att vänja valpen redan från början att bli borstad, så blir pälsvården en enklare och trevligare syssla att ägna sig åt framöver.

 

Tikarna fäller ofta ganska mycket päls i samband med sina löpperioder. Hanar fäller också, men mer lite i taget hela tiden. Strypkoppel ska inte användas av många skäl, bland annat för att det på en keeshond förstör den vackra kragen av päls som är karaktäristiskt för keeshondens utseende.

 

Motion

Regelbunden och normal motion räcker för en keeshond. Hunden skulle dock inte tacka nej till att delta i aktiviteter och hundsporter så som agility, lydnad eller kanske rallylydnad. Precis som alla hundraser mår keeshonden bra av såväl fysisk som mental träning. Likväl som hundrasen dock passar den sportiga barnfamiljen, så är många keeshondar lika anpassningsbara hos pensionärsparet. Jaktlusten är vanligtvis låg hos en keeshond vilket underlättar för hundägare utan jaktintresse.